söndag 22 september 2013

Cykelresa på Sardinien med Temaresor

Vi tog en semestervecka i september. Säsongens sista cykelresa för Temaresor på Sardinien med start 11 september 2013. Fulltecknad med 18 deltagare + Karin Ekenberg som ledare och Antonio som körde servicebilen och var ansvarig för servicen av våra cyklar. Du som är intresserad av en sån resa får här lite tips om hur vi hade det på vår resa:

Genomgång 
Första dagen kom vi rätt tidigt till Alghero där vi direkt gick till bussen för transport ner till Bosa, drygt 3 mil. Incheckning och sen var dagen fri att se sig om i en liten charmig medeltidsstad med små gränder och gott om caféer och restauranger. I Bosa fick vi sen bo kvar i tre nätter och de första cykelturerna utgick därifrån.

Vattenstopp i Bosa
Andra dagen fick vi ut cyklarna, ganska nya 27-växlade cyklar som kändes riktigt bra. Alla hade vi egna hjälmar med oss, annars gick det att få låna, och cykelväska och vattenflaska fick vi också ut. Sen blev det en riktig mjukstart då vi bekantade oss med cyklarna på en enkel rundtur då vi också fick se lite av Bosas omgivningar. Framför allt kollade Margareta och jag in stranden där vi senare skulle få tillfälle till flera dopp i det varma Medelhavet, fortfarande runt 25 grader i vattnet.

Spurt uppför backen. Norskan vann.
Tredje dagen skulle vi så ut på en lite längre tur som direkt började med flera långa och ganska jobbiga uppförsbackar. I ett par timmar kämpade vi, men här cyklade vi individuellt. Blev det jobbigt kunde vi stanna en stund och dricka vatten och vila benen, men den här dagen kom att bli den jobbigaste för oss under hela veckan. Halvvägs på turen åt vi picknicklunch vid havet en bit söder om Bosa, Torre Fogher. Den allra jobbigaste biten var sen cyklingen tillbaka hem till Bosa då vi tog en annan väg där det också var rätt backigt, och nu hade det blivit så varmt. Men det gick bra det också för oss alla. 40 km blev det på veckans jobbigaste tur.


Fjärde dagen började med en bussresa till Nuoro mitt på ön där vi började cyklingen över till östra sidan. Rätt mycket utför i början, senare mer blandat både uppåt och neråt med massor av fina vyer. Även den här dagen fick vi en picknicklunch, under ett svalkande olivträd den här gången. Och vi rullade vidare, mestadels individuellt med några uppsamlingsplatser ibland där alla vi cyklister räknades in. Även om vi cyklade individuellt hade vi nära till Karin och Antonio om vi behövde hjälp. 4-5 gånger under resan var det punkteringar t.ex. Framåt kvällen kom vi så fram till Orosei på östra sidan. Incheckning på ett nytt hotell där vi åt en gemensam middag på hotellet. 55 kilometer, veckans längsta etapp men rätt OK, det var en hel del utför.

Gott om plats både i vattnet och
på stranden
Femte dagen hade vi ledigt men samlades ändå kl 9.00 vid våra cyklar. Karin tog oss med på tur ner till stranden, till en lite lugnare strand än den som låg närmast staden. Sen blev det bad och egna aktiviteter, rätt skönt med en dag för sig själv också när man annars är tillsammans med gruppen hela dagarna. Folktomma stränder, varmt vatten och skön sand. Vad har Seychellerna som inte Sardinien har? På kvällen hade vi återigen en gemensam middag, nu i ett gammalt stall mitt i staden där vi bjöds på grillat och sardisk musikunderhållning bl.a. på ett blåsinstrument som hade anor 4000 år bak i tiden! På vår lediga dag blev det ändå lite cykling. 1,5-2 mil tror jag.    

Fotostopp på väg nerför berget
Sjätte dagen började i bussen. Upp till Genna Silana i nationalparken Gennargentu på 1000 meters höjd där cyklarna väntade och sen hade vi en helt otrolig cykelresa nedför berget. Blåsten var lite otäck och likaså alla tyska motorcyklister som vrålkörde i stora klungor, men med ögonen på vägen och täta fotostopp gick det bra för hela gruppen. Picknicklunch och sen tog vi sikte på Medelhavet. På diverse vackra småvägar kom vi så till slut ner till stranden igen, bakvägen till samma strand vi badat på dagen innan där vattnet och stranden var extra inbjudande idag. Här blev vi kvar flera timmar innan vi tog oss hemåt för en frikväll på egen hand, en stunds shopping och middag på en liten uterestaurang. 42 kilometer blev det.

Karin berättar vad vi ska få äta
på dagens picknick
Sjunde dagen var vår sista cykeldag. Vi började åter med en bussresa några timmar innan vi satte oss på cyklarna igen för den sista cyklingen in mot Alghero. Några uppförsbackar i början, sen hade vi en jättefin cykling med många vackra vyer. Den allra finaste kom på slutet där Alghero låg en bit bort med Medelhavet bakom. Så med sköna nedförsbackar avslutades cyklingen, 28 km sista dagen vid ett centralt beläget hotell. Avskedsmiddag under stjärnorna och fullmånen.

Åttonde dagen var det hemresa förstås. En fin cykelresa med Temaresor. Kompetent och entusiastisk reseledare, Karin Ekenberg, och trevliga reskamrater allihopa, Vattholmagänget, Göteborgarna, norrmännen och dom från Norrtälje.

Åldersmässigt var vi från 56 till  uppåt 70, och man cyklar i sin egen takt mest hela tiden, normaltränad hänger man lätt med på en Temacykling som är klassad som "medelsvår", ja ibland får man ta i rejält förstås. Vi kommer säkert att cykla igen med Temaresor.                                    

Så tog vi ett känslosamt avsked av våra cyklar, nummer 209 och 216.

4 kommentarer:

  1. Trevlig reseskildring. Intygar att det berättelsen stämmer med verkligheten! Vilken härlig vecka vi hade! /Ragnar

    SvaraRadera
  2. Det låter härligt. Vad Seychellerna har som Medelhavet inte har är 28 gr minst i vattnet. Och det min käre Örjan är en enorm skillnad. Sedan kan jag förstå att om man är ute och cyklar och blir svettig, så kan det vara skönt i det kalla medelhavsvattnet att kyla ner sig.

    SvaraRadera
  3. Det låter härligt. Vad Seychellerna har som Medelhavet inte har är 28 gr minst i vattnet. Och det min käre Örjan är en enorm skillnad. Sedan kan jag förstå att om man är ute och cyklar och blir svettig, så kan det vara skönt i det kalla medelhavsvattnet att kyla ner sig.

    SvaraRadera
  4. Lars: Det där med 25 eller 28 kan man ju filosofera över. Jag badar gärna 28-gradigt men även 12-gradigt hemma i Viksbergsån, allt har sin tjusning för en badentusiast.

    SvaraRadera