Ny resväska

Margareta valde färg

Förberedelserna för vintersemestern till Las Palmas fortsätter. Det blev en ny resväska idag. En Airtech Carlton med TSA feature som dom gillar i USA. Ordinarie pris 1195 kr, nu 795 kr. Coop Forum.

Vi har egentligen redan fler resväskor än vi behöver, men dom utvecklas ju och blir bättre dom också, och nu har ju dom ju fyra hjul så man kan snurra runt dom lite hur som helst, det är praktiskt.

För många för vårt förråd

Dom senaste köpte vi till tågresan till Italien. Med skarpa färger så att man lätt ska känna igen dom bland alla andra väskor på bandet. Men dom har bara hjul i ena sidan. Man kan visserligen dra dom en kabinväska förstås, men på tåget räcker inte det när man behövde svänga i trånga korridorer, och det är nog bra när man åker flyg också så vi satsade på en sån. Det blir väl Margaretas väska så tar jag den ljusgröna gamla (ja, bara 3-4 år gammal). Jag gillar resväskor med färg och den ljusgröna är lagom skrikig.

Så röjde jag nu i vårt lilla källarförråd och räknar nu ihop till, förutom den nu nyinköpta, 3 stora väskor, en något mindre och 4-5 i storlek som en kabinväska. Jag trodde vi hade 3-4 gamla väskor till, men vi har väl  slängt i nån flytt, det var bra. Och nu får vi nog fråga runt bland våra bekanta om det är någon som behöver en ny väska, eller så får några gå med i utförsäljningen på Blocket. För efter vintersemestern ska vi  förstås ha plats för den här nya, och kanske tom köpa en till sån här med fyra hjul och TSA feature. Man vill ju hänga med.

Mindre än två månader kvar nu

Vi har varit lite dåligt pålästa vid våra senaste resor och tagit dagen som den kommer.

Vi kommer inte ha så mycket planerat inför den här resan heller, men nu har vi i alla fall läst ett par småskrifter både Margareta och jag, så vi är ovanligt pålästa den här gången. Och det ska bli mer, nu har vi två månader på oss.

Det fina med att åka till ett så här välkänt ställe är att alla har varit där förut och har en massa bra förslag, och min kompis Stig bodde tom och jobbade där i två år, så jag har fått många bra tips. Han tipsade om en bra hemsida grancanaria.st den ska jag kolla noga.

Om nån råkar hamna på den här sidan så är vi tacksamma för fler tips. Vi ska vara i Las Palmas i tre veckor så vi ska nog hinna med en hel del, hyra bil och åka runt till badparadisen på södra ön också.

Vintersemester

Första vintern när vi båda har slutat jobba blir i år, och en tanke vi alltid haft är att få en tid på vintern i lite varmare länder när vi jobbat färdigt. Inte bo borta halvårsvis och inte försöka skaffa något eget utomlands men en långsemester på kanske en månad kunde vara lagom, inte så mycket mer. Och så vill inte Margareta åka för långt bort.

Las Canteras 

Så för att känna hur det känns blir det Gran Canaria i januari. Tre veckor i Las Palmas i ett lägenhetshotell på Las Canteras, och det fina är att strax efter att vi bokat säger Stig som bott 2 år i Las Palmas att där på Las Canteras är det allra bäst att bo. Och i lokaltidningens resetips läste jag också att det är den stranden man  rekommenderar allra mest på hela Kanarieöarna. Så vi hoppas vi har gjort ett bra val. Bo längs med stranden med storstaden åt andra hållet när man lämnar hotellet.

Promenader och joggingrundor, läsa böcker på balkongen, hyra bil och hyra cykel, kanske nån konsert. Och god mat förstås.

Tyvärr missar vi karnevalen i Las Palmas som visst ska vara nåt alldeles speciellt, men när den har börjat är vi hemma i Sverige igen.

Men du som känner till Las Palmas - har du några bra tips? Sånt som man inte får missa.

  

Dansgolvet på Romantika

Vi tog en svängom vi också, men vi kör nog mer styrdans. Och det kul att bara sitta och titta på dans också. 

På kryssning till Riga

En båttur är rätt kul att göra och så lättillgängligt för oss som har så nära till Stockholm. Ändå gör vi det så sällan, Margareta och jag.

Det började på 60-talet med dagsturer till Mariehamn och ibland nån övernattning där på Åland. Sen blev det oftare Åbo o Helsingfors. Privata och jobbresor.  Hur många såna där resor jag gjort har jag ingen minsta aning om, men det är många och båtarna blir bara större och bekvämare. För ett par år sen provade vi Tallin och nu i helgen var vi på kryssning till Riga för första gången.

Pensionärsvarning? Nä, det tycker jag är orättvist, det var högst blandat bland resenärerna. Många äldre visserligen men många barnfamiljer också. Och inte så väldigt många rena partybrudar och killar, men det är väl ingen nackdel.

Ingen direktbuss från Sala så vi tog bilen, och som vanligt hade jag inte kollat riktigt varifrån vi skulle åka så jag blev lite stressad när jag letade efter båten(!), men vi är alltid ute i god tid så det ordnade sig. Avresa söndag kväll är rätt bra, en tur med ganska lite folk så man slipper trängas.Vi åkte med Siljas m/s Romantika, precis samma båt som vi åkte till Tallin med för ett par år sen. Helt OK båt men från 2002 så den börjar väl bli lite sliten kanske. Men visst är det avkopplande att sitta på soldäck när färjan tuffar ut från Stockholm och man har ett par sköna dar framför sig, man tröttnar aldrig på den där biten ut genom skärgården.

Ovanlig landstigning i Riga

Maten är viktig på sjön och det var inget att klaga på här heller. Buffé och några vanliga restauranger, Café och Fast Food. Och en riktigt bra dansorkester, The Showmaker, entusiastiska och högt tempo. Men vid showen avvek vi direkt. Ett otroligt högt ljud med en diskant som skar som knivar i öronen, då vågade vi inte sitta kvar och ta några risker med den hörsel vi har kvar. Det är sorgligt att man tror man måste köra på allra högsta volym.

Gott om uteserveringar. Vi tog en sallad. 

I Riga fick vi gå av båten genom bildäck, tekniska fel, men sen hade vi en fin dag och strosade runt i Gamla Stan utan nån plan, kollade några kyrkor och en del affärer, satt på nån bänk ibland och kollade på folk. Rätt skönt att inte ha några planer alls och inte stessa. Och precis lagom väder. Dom 5-6 timmar vi hade på oss att titta runt i Riga gick fort så vi kommer säkert tillbaka och kollar mer för det var säkert flera "måste"-ställen som vi missade när vi bara strosade runt så här. Första gången i en ny stad bör man ta en sightseeingtur, men det får också bli nästa gång, eller kanske vi såg tillräckligt på vår strosartur. Vi handlade faktiskt ingenting (börjar Margareta tappa stinget?) men vi käkade i alla fall lite gott på ett trevligt ställe.

Jag fick också vara med på bild

Och rätt var det var var det dags att dra sig tillbaka till båten och då gick vi längs en trevlig kanal där folk rodde, paddlade eller åkte turbåt. På hemresan var det mycket mer folk, många sommarlovslediga lettiska ungdomar som väl skulle på skolresa till Stockholm, så det var mycket mer drag på båten på hemresan och dansorkestern var om möjligt på ännu bättre humör. Och maten var fin och det gick inga stora vågor. Det är riktigt trevligt att ta en båttur, och nu var det väldigt länge sen vi var till Helsingfors också, börjar bli dags.

Eller varför inte en tur med Costa Atlantica som låg i Frihamnen, en riktig lyxbåt, men där har jag inte vågat kolla på priser än, antagligen inget för min plånbok. Om jag nu inte får tillbaks på skatten nån gång förstås.        
 

Kolarbyn i Skinnskatteberg

Vi fick tillfälle att göra en riktigt fin tredagarstur till ett fint och unikt turistmål alldeles i vår närhet, STF:s Kolarbyn i Skinnskatteberg. Våra dagar där i skogen blev så fint dokumenterade i en annan blogg, så jag är både fräck och lat och rekommenderar alla intresserade att trycka HÄR för att läsa mer, jag håller med om allt som står där. Här nöjer jag mig bara med några egna kompletteringar:

Det är alltid kul att vara ute med barnbarn, det blir liksom lite mer drag då än när vi är ute ensamma. Så vi var förväntansfulla när vi åkte små skogsvägar från Sala till Skinnskatteberg. Härligt väder och lunchpaus i Fläckebo innan vi tuffade vidare mot Kolarbyn dit vi kom i god tid innan incheckningen. Rätt mycket folk, jag tror att nästan alla tolv kolarkojorna var uthyrda. Och "bröllopssviten" också en liten timmerkoja med riktig dörr.

Ingen el, inget trådlöst nätverk, inget rinnande vatten, maten lagar man själv över öppen eld och diskar gör man i Trollbäcken, alltså riktigt annorlunda mot vad man är van vid. Ingen kiosk och inte ens nån personal mer än några timmar vid incheckningen men inte heller några myggor så det här var långt över förväntan. Är man riktigt ovan med naturen kan man nog bli lite förvirrrad, men vi hade en kanonhelg med friluftskunniga Annika och Carl-Johan och deras lika friluftskunniga Casper och Ellen. Så duktiga i naturen blir aldrig vi, men vi hängde med rätt bra så gott vi kunde på långa skogspromenader i väldigt blandad terräng.

Tråkigt? Inget att göra? Med Wild Sweden kan man gå på älg-o-bäversafari och man kan spana efter varg och björn. Och det finns en massa gruvhistoria att lära sig mer av. T.ex.

I kojorna ligger man rätt hårt på träbritsar, men vi hade med några liggunderlag så det gick riktigt bra att sova ändå, så bra att vi inte vaknade förrän framåt nio, och några av vårt gäng sov tom till framåt tio! Skogsluften suger... Vedeldad bastu på en flotte i sjön, flera lägerplatser där man kunde elda, ett samlingsrum för regniga dagar, ja Kolarbyn är en pärla som vi gärna kommer tillbaka till.     

Fotbollsresa till Leicester

Västerås International Airport

Fredag em:  flyg från Västerås till Stansted och hyrbil till Leicester.
Lördag kl 15.00:  Match mellan Leicester City FC och Burnley.
Söndag kl 11.00:  Gäster på Leicesters träning.
Måndag morgon: tidig avresa i hyrbilarna ner till Stansted och kl 15 var vi hemma i Västerås igen.

Det var tidschemat för oss 12 seniorspinnare och tre andra som skulle göra en fotbollsresa till England, men hur skulle det gå? Vi har cyklat tillsammans en gång i veckan några år, men vi känner ju inte varandra närmare, jag kunde inte namnet på fler än knappt hälften. Men intresset för fotboll räcker långt och nu höll vi alla förstås på Sven-Göran Erikssons Leicester City Football Club.

Walkers Stadium

Härligt vårväder i England, dom var minst en månad före oss. Mycket luft i tidsschemat så vi hade gott om tid för promenader och sånt. Vi bodde precis utanför Walkers Stadium, en kanonsnygg arena där det tom fanns en minneslund för de mest trogna supportrarna som inte är med längre.

Hotellet var samlingspunkt för Leicesters supportrar och det var kul att vara med där och blanda sig i gänget med en blå halsduk runt halsen med texten "Sven you're smiling"

Uppvärmning innan matchen

Så blev det match och vi hängde på låset för att vara med hela tiden och känna stämningen av de 24000 åskådarna. Kanonmatch av "vårt" lag som vann med 4-0. Dom spelar i det som motsvarar Superettan i Sverige men det var bra många gånger bättre spel här.

Spelarna klipper sig här, men
man hade inte hunnit sopa än

Söndag morgon var vi inbjudna till deras träningsanläggning för att titta på träningen och för en träff med Svennis. Det var generöst av honom och han hade verkligen den mjuka, omtänksamma attityden som det verkar när man ser och hör honom på TV. Tog alla utan undantag i hand, och när smågrabbarna i knattelagen kom förbi efter sin träning ropade och vinkade alla grabbarna och Mr Eriksson frågade hur träningen gått. Så avspänt är det nog inte till måna andra stortränare. Vi fick en dryg timme med honom med plats för frågor och han berättade avspänt anekdoter om Maradona tex och svarade på alla frågor vi hade. Det var väldigt nära att han tagit jobbet för svenska landslaget berättade han.

Avspänd semester 

Från träningsanläggningen promenerade några av oss hem till hotellet. Vi vek av från vägen och 75 meter in i buskarna kom vi till kanalen - kändes som vi var riktigt ute på vischan. Och vilken tur, vi fick se två pråmar från www.canalboatclub.com som slussade, och det där har jag tänkt på ibland att det skulle vara kul att få göra. Nu ska det bli av om jag kan få med mig några på båten, det är knappast nåt för Margareta och mig ensamma tror jag. Det såg så enkelt och avspänt ut. Kanalbåt i England står nu på listan!

Resan gick över förväntan. Vi åt gemensam middag både på lördagen och söndagen där alla deltog. Ingen utmärkte sig negativt, så mina ev. farhågor kom riktigt på skam. Och jag åker gärna till Leicester igen och ser på fotboll. The Foxes in Leicester är mitt nya favoritlag.                    

Samling inför matchen

Ett par tre timmar innan matchen samlas supportrarna i baren på hotellet ca 50 meter från Walker Stadium. Stämningen är hög och fin - Barnley ska krossas!